Skräck

Plötsligt blir det ovanligt tyst på kontoret. Folk stänger dörrarna till sina rum och det fåtal som inte hunnit stänga in sig än börjar se märkbart oroliga ut medan de stressar för att hinna gömma sig innan det är för sent.

Själv måste jag gå på toa. Trots att jag vet att det som mest är ett par minuter kvar vågar jag mig ut.

På väg tillbaks passar jag på att fylla min vattenflaska; man vet ju inte när det går att ta sig ut igen.

I köket stöter jag på en kollega från hårdvaruavdelningen. Han rotar frenetiskt i ett skåp och hinner bara muttra något om "snart..." innan han flyr mot sitt rum och säkerheten.

Jag skyndar mig tillbaks till mitt eget rum och hinner precis stäga dörren i tid.

Nu sitter jag här och blickar längtande ut genom fönstret, där jag kan se ett konkurrerande företag som tagit sin tillflykt till gräsmattan, och ute i korridoren ekar ljuden av brandlarmstestet som voro de krigssirener.