En liten uppsats

Här följer en kort uppsats jag skrev som svar på frågan "Varför uppvisar svensk ekonomi en så gynnsam utveckling 1950-1975?" i en kurs jag just läser. Av nån outgrundlig anledning fick jag bara G =)

Jag hade egentligen planerat att utöka den till att även innehålla tidsperioden 1975 till 2005, men på grund av tidsbrist publicerar jag den istället i orginalskick. Jag hoppas på att kunna skriva fortsättningen senare.

Socialdemokratin och den svenska modellen

Socialdemokraterna tycker om att peka på efterkrigstiden som ett lysande exempel på hur deras blandning av kapitalism och socialism, "den svenska medelvägen," har skapat välstånd i Sverige.

Under denna tid mer än dubblade vi vår BNP och klättrade fyra platser på BNP/Capita-listan. Få av de tjugo översta länderna ökade snabbare.

Men var det faktiskt en sådan otrolig ökning, och var det tack vare socialdemokratin?

1800-talet

Grunden till Sveriges ekonomiska tillväxt kan härledas till början av 1800-talet. Gustav IV hade finansierat krigföring med hjälp av sedelpressen och sådant beteende orsakar, då liksom nu, skenande inflation, med kraftiga prisökningar till följd.

Kungen avsattes, och en ny, mer liberal konstitution författades. En viktig del i denna var att tryckfriheten garanterades, och efter år av opposition ledde detta så småningom till att ekonomiska avregleringar började genomföras i stor skala och utvecklingen, både ekonomiskt och tekniskt, tog fart.

Från ca 1870 var trenden tydlig; ekonomin var till största delen fri, skatter var låga och uppfinningsrikedomen stor. I slutet av 1800-talet hade Sverige den högsta tillväxten i Europa, och det var också då som många av våra stora företag, som Ericsson, SKF och Electrolux grundades.

Världskrigen och efterkrigstiden

Sverige skonades från båda världskrigen, vilket innebar att vi till skillnad från stora delar av den utvecklade världen hade industri, infrastruktur och arbetsför befolkning från 1920 till 1950.

När andra världskriget var över, fick Europa Marshalhjälp av USA. För Sveriges del kom detta att ge två starka ekonomiska effekter. Den mest uppenbara är givetvis att landet direkt fick pengar från USA, den mer subtila är att vår intakta industri kunde sälja produkter till resten av Europa, och därmed få deras Marshalhjälp också. Detta gav givetvis ett försprång då resten av kontinenten kämpade med att åter bygga upp hem och arbetsplatser ur de rykande spillrorna.

1950 - 1975

När femtiotalet började hade Sverige alltså en stark ekonomi i rullning. Detta medgav en relativt aggressiv socialpolitik.

Redan tidigare hade välfärdsstaten börjat byggas, med bland annat obligatorisk pension i statlig regi, folktandvård och lagstadgad semester. I takt med att "säkerheten" ökade, så ökade också skatterna och inskränkningarna i ekonomin.

I början av femtiotalet låg det totala skattetrycket på ca 20 %, men det ökades snabbt. En kombination av höga skatter regleringar av ekonomin och bidrag samt privilegier till vissa storföretag innebar en successiv inbromsning av den ekonomiska utvecklingen i Sverige.

Under sjuttiotalet genomgick hela Europa en utveckling där industrins dominans minskade markant, precis som jordbruket hade gjort ett par århundraden tidigare. Problemet i Sverige var att regleringar och skatter gjort ekonomin så trög att ingen ny sektor uppstod. Istället för att underlätta för företag att utvecklas och nyanställa, så kontrade staten med att öka den offentliga sektorn ytterligare, och anställa mer och mer.

De höga skatterna och byråkratiska arbetsskyddslagarna är relativt lätta för stora företag att hantera, de har själva stora resurser att jobba med, och kan klara av betala löner där mer än hälften går till staten, men för små företag med knappa resurser är detta en mycket tyngre belastning.

Gamla, stora företag gynnas alltså relativt små nya företag, trots att båda motarbetas. Detta innebär att det inte bildas några nya stora företag. Tittar man på de riktigt stora bolagen i Sverige så ser man också att de flesta bildades innan trettiotalet, när landet var relativt liberalt.

Slutsats

Det blir mer och mer tydligt att den socialdemokratiska medelvägen inte alls främjade den ekonomiska tillväxten under tiden 1950 -- 1975, snarare tvärtom. Att perioden ändå ser ut som en framgång beror på att en stark ekonomi inte går att stoppa hur fort som helst, utan har en viss rörelsemängd och fortsätter rulla även efter att bromsarna slagits på.

Vi hade, med andra ord, en gång en riktigt bra ekonomi, där såväl människor som företag snabbt fick det bättre. Men en våg av påstådda skydd urholkade ekonomin.

LAS och kollektivavtal skapade en tröghet i arbetsmarknaden som gjorde att unga fick svårare att få jobb till att börja med, och veteraner hade svårt att få nya jobb, och därmed höll sig kvar i sina gamla. Detta orsakar att personer som är direkt olämpliga för ett jobb inte går att bli av med utan orsakar ekonomiska skador i form av negativ produktion eller direkt vanskötsel av arbetsuppgifterna.

Ett nära nog allmänt bidragsberoende spred sig genom landet, och krävde givetvis skattehöjningar, som i sin tur orsakade ytterligare bidragsberoende.

Allt detta, i kombination med allt starkare och mer politiserade fackföreningar samt höga skatter på arbete, gjorde att företagens vinstmarginaler minskade markant, och högre avkastning krävdes för att alls gå runt. Detta medförde givetvis stora nedskärningar och ökad arbetslöshet. Statens universallösning blev återigen offentliga anställningar som skulle bekostas av den privata sektorn.

Sverige har inte utvecklats tack vare socialdemokratins skickliga finlir med balansen mellan offentligt och privat, utan trots socialdemokratins hänsynslösa härjningar.