Grundlagen

Till alla ni som tror att vi har en stark grundlag som skyddar vår rätt till saker som yttrandefrihet och demonstrationsfrihet; ta och läs texten nån dag, ni kommer nog bli förvånade.

Maken till vag och luddig text får man nog leta efter i religiösa skrifter. Rättigheterna är förvisso ganska tydligt specifierade:

1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och deltaga i demonstration på allmän plats,

men sen följer undantag efter undantag, ofta löst formulerade så att nästan vadsomhelst kan tolkas in om man så önskar.

Begränsning som avses i första stycket får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle.

Vad kan anses vara ett godtagbart ändamål i ett demokratiskt samhälle?

I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten ske endast om särskilt viktiga skäl föranleder det.

Hur definieras "särskilt viktiga skäl"? Det står inte.

En grundlag bör vara kort och koncis, skriven såpass generell att den inte är t ex teknikberoende (det är alltså dumt att bara skriva att vi har rätt att sända vilka program och idéer som helst på radio i grundlagen, eftersom nya kommunikationstekniker uppstår hela tiden), men inte så generell att själva andemeningen i texten kan tolkas hursomhelst efter behov.

Nu är jag ingen jurist, och jag är säker på att flertalet jurister kommer tycka att jag är fullständigt dum i huvudet och inte har förstått nånting, och att man måste läsa allt kringarbete för att kunna tolka lagen korrekt. Men hur bra är det egentligen med en grundlag, en grundlag för helvete, som kräver att alla medborgare har en juridisk utbildning bara för att kunna förstå sina mest grundläggande rättigheter?

Förstår vi inte rättigheterna, så kan vi heller inte försvara dem och åberopa dem. Vi blir de facto rättslösa, medel för statens välfärd, snarare än tvärtom.