Det hela började på Järntorget, där Göteborgs socialister (syndikalister, vänsterpartister, kommunister och socialdemokrater) hade samlats för att demonstrera mot sig själva.
Jag, Daniel Berntsson och Carl Jakobsson (även dessa är medlemmar i
Liberala partiet) samlades också där, för att precis som de andra demonstrera mot sossarna.
Eftersom vi ville känna oss som en del ur gruppen hämtade vi vår inspiration från Internationalen, och hade därför givetvis en fin banderoll med en strof ur låten:
"Båd stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter digna ner"Vi ställde oss på en plats så att vi skulle vara väl synliga för alla som gick i tågen och väntade på att de skulle börja röra på sig. Glåporden lät inte vänta på sig från socialisterna som kom gående förbi oss, men vi blev även påhejade av en gammal folkpartist som kom fram och undrade vad vi stod för egentligen och fick lite muntlig partireklam av mig. Det var en riktigt rolig kille, han tyckte om att käfta. Stor respekt med andra ord. En av kommunisterna som gick tyckte synd om oss som var så fattiga på grund av skatten, att han kastade en krona till oss. Den kommer åka in i partikassan nästa gång jag betalar räkningar =)
När alla tåg hade gått klart packade vi ihop vår vackra banderoll och begav oss mot Götaplatsen där SAP och LO skulle ha sin stora samling.
När vi vandrade upp längs Avenyn möttes vi av följande scen, med härligt totalitära vibbar från Nazityskland, Equilibrium och V for Vendetta:
Stor imponerande tegelbyggnad (Konstmuséet) med Rörelsens båda baner draperade över väggen, och gamla veteransocialister sittandes på hedersplatsen framför Ledarens podium, blickandes ut över Folket.
Eftersom vi så gärna ville beskåda spektaklet så begav vi oss upp mot Poseidon och ställde oss i trappan mot Konserthuset och vecklade ut banderollen igen.
Efter någon minut kom en socialdemokratisk funktionär i röd overall och sa till oss att ta ner banderollen. Vi sa att vi hade all rätt att vara där och att vi tänkte stå kvar. Men man står inte emot sossekratin ostraffad; mannen gick till anfall och slet ner banderollen på marken.
Vi plockade givetvis upp den igen, men strax därefter kommer socialdemokrat nummer två och säger åt oss att ta ner den. Självklart vägrar vi igen, varpå han säger "Det tror jag inte polisen kommer gilla". Nu är inte vi dom som viker oss för lösa hot, utan säger istället åt honom att hämta polisen så dom får avgöra.
Mannen gick genast bort till en grupp poliser som fanns på andra sidan torget, och kommer snart tillbaks med två cykelpoliser, varav en har mycket stora solglasögon så det inte går att se vem han är.
Poliserna började genast säga till oss att ta bort banderollen. Jag trodde i min enfald att man skulle få reda på vad man gjort fel innan de började bråka med en, men icke. Polisen med solglasögonen slet banderollen ur handen på mig, och började vika ihop den till Daniels protester.
Daniel försöker få reda på vilken lag de anser sig följa när de vill förhindra oss från att stå där. Till att börja med får vi inget ordentligt svar, men så småningom säger de Polislagen, paragraf 13:
Om någon genom sitt uppträdande stör den allmänna ordningen eller utgör en omedelbar fara för denna, får en polisman, när det är nödvändigt för att ordningen skall kunna upprätthållas, avvisa eller avlägsna honom från visst område eller utrymme. Detsamma gäller om en sådan åtgärd behövs för att en straffbelagd handling skall kunna avvärjas.
Är en åtgärd som avses i första stycket otillräcklig för att det avsedda resultatet skall uppnås, får personen tillfälligt omhändertas
Till att börja med störde vi ingen, vi stod tysta med vår banderoll högst uppe på Konserthusets trappa, åtskilliga meter från där tåget gick mot samlingsplatsen. Vi skrek inget, vi muckade verkligen inte på någon. Vi utgjorde således absolut inget hot mot någon allmän ordning, om något så var det den förste socialdemokraten som gjorde det iochmed sitt våldsamma beteende.
Ett annat argument var att vi inte hade ansökt om tillstånd för att demonstrera. Nu är det ju så att man inte behöver tillstånd för sånt i Sverige. Så här skriver
socialisterna själva:
Demonstrationsrätten är så viktig att den är inskriven i grundlagens allra första paragrafer. Ansökan om demonstrationstillstånd hos polisen är en ren formalia och till för att de ska kunna ordna med trafiken
Ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle kunna hävda att tre ungdomar med en banderoll, som står i en trappa framför Konserthuset, utgör något trafikhinder som behöver polistillsyn. Det hela är alltså varm luft, och inget mer.
Nu har Daniel sin kamera igång och filmar för fullt. Han kräver att få veta varför vi inte ska få stå där när vi inte gör något olagligt. När Daniel filmar polisens ansikte försöker han slå bort kameran och säger åt oss att sluta filma. Sedan kommer hotet; "Ni har två alternativ: antingen går ni härifrån frivilligt, eller att vi kommer flytta på er med polisvåld". Strax efter detta försöker Daniel också få veta vad polisen heter, men det hade vi tydligen inte med att göra.
Efter ett tag tröttnar polismännen och hämtar förstärkning mot oss hemska, revolutionära ynglingar som bara står still och pratar. Nu kommer en tredje socialdemokrat och undrar om vi har problem. Först är han riktigt trevlig och verkar uppriktigt bekymrad över att polisen bråkar med oss, men sen när Daniel påpekar att vi inte ens får veta vad poliserna heter så blir han förbannad och börjar skälla ut oss för att vi inte har vett nog att lyda poliserna utan att fråga. Lagar är tydligen heliga och skola icke ifrågasättas. Även när det inte finns någon lag att luta sig mot är polisens ord lag. Humbug...
Förvånansväckande nog ber polismannen som är kvar för att vakta oss, den uppretade socialdemokraten att gå därifrån.
Sen, när Daniel börjar prata med polisen som är ensam kvar, får vi reda på att vårt brott ligger i att vi har en åsikt som är motsatt Rörelsens. Yttrandefrihet for teh win.
Efter några minuter kommer den solglasögonbeklädde polisen tillbaks med en kollega, och dessa två poliser tar tag i Daniel -- som var den av oss som modigast stod upp mot poliserna och krävde att få veta vad det var vi gjorde som var olagligt -- och eskorterar honom genom folkmassan till den polisbuss som står parkerad på andra sidan, där han kroppsvisiteras och hans ryggsäck genomsöks. Jag och Carl följde givetvis efter för att se till att han inte blir osjysst behandlad. Efter att poliserna vid bussen pratat med oss ett tag, så blir Daniel införd i polisbussen och ivägskjutsad till Redbergsplatsen där han lämnas. Vi är nu förbjudna att gå tillbaks till Götaplatsen med vår banderoll.
På det hela taget måste jag säga att detta var min mest intressanta första maj-upplevelse någonsin. Jag har aldrig blivit hotad av polis förut, och jag har heller inte fått en argsint socialdemokratfunktionär efter mig.
Tror minsann det blir en repris nästa år, men då ska jag ha egen kamera med mig.
Här följer de filmer som Daniel spelade in:
1,
Kort filmsnutt efter att första socialdemokraten rivit ner vår banderoll och går därifrån2,
Kort av slutet på samtalet med socialdemokrat två3,
Poliserna försöker ta vår banderoll, slår bort kameran, förklarar att vi inte har någon rätt att få veta vad de heter och lite annat roligt4,
Den andre polisen säger att vi inte får ha ett budskap som är motsatt sossarnas och slutligen kommer förstärkningenEtiketter: förste maj, Göteborg, Liberala partiet, yttrandefrihet
