http://www.liberalapartiet.se

18 maj 2007

Första maj i Stockholm

Här kommer sammanfattningen av Liberala partiets Stockholmsdemoonstration, skriven av Kristian Nilsen:





Fotograf: Jonas Bylund
Det hela började med att vi samlades på Odenplan. Vi stod där sedan ett bra tag för att samla ihop lite folk. Det slutade med att vi var ca 10 personer, vilket var mycket mer än vi hade väntat oss. Vi rullade efterhand upp våra två banderoller och började dela ut flygblad. Banderollerna bestod av en vit banderoll, med texten "Liberala Partiet" och en röd banderoll med texten "Båd stat och lagar oss förtrycka, under skatt vi digna ner". Det hela gick bra och vi fick bra kontakt med olika människor.

När klockan sedan började närma sig 13:30, bestämde vi hos för att bege hos mot den rutt som socialdemokraterna skulle gå. Det tog ett tag innan vi hade bestämt oss, men det slutade med att vi stannade vid Hötorget, där väntade vi sedan in sossarna.

När sossarna väl dök upp så satt vi upp vår röda fina banderoll och väntade tålmodigt tills de hade passerat. Det hela gick lugnt till och vårt budskap kom fram på ett tydligt och bra sätt.
När hela tåget hade passerat och vi hade mottagit några "vänliga" fraser från tåget så fortsatte vi mot Norrabantorget för att spridda vidare vårt budskap.


Fotograf: Erik Lindqvist
Vi slog upp banderollen och även där blev vi bemöta med trevliga fraser från sossarna och deras arrangörer.
Efter att vi framfört vårat budskap, så begav sig dom några av oss hemåt medan några extra modiga av oss stannade kvar för att följa det socialdemokratiska tåget tillbaka igen.Men även för att posa framför statyn av en känd Socialdemokrat.

Det hela hade varit i en mycket lyckad aktion. Vi fick för första gången en ordentlig chans att visa upp oss i Stockholm och även om vi fick dras med en del barnsjukdomar så gick det på det stora hela otroligt bra. De flesta flygbladen blev utdelade och många människor kom till oss och ville bli informerade om vårt arbete med partiet.


Fotograf: Jonas Bylund
Vi finns, och vi har mer stöd än vi tror och med 1 maj har vi även bevisat det förstnämnda. Vi har även satt ner foten och visat vad vi tycker om socialdemokratin, socialdemokraterna och vänstern, på ett värdigt och fredligt sätt.
Att vi även har börjat komma igång med aktioner liknande denna bådar också gott inför framtiden. Detta är dock bara början!
Låt oss tillsammans göra Sverige till ett friare land, i nyliberalismens namn!

På återseende nästa 1 maj!

Kristian Nilsen
Stockholmsansvarig, Liberala Partiet.

Etiketter: , , ,

04 maj 2007

Stockholm och mer Göteborg

De som demonstrerade i Stockholm håller på att skriva sin sammanfattning av vad som hände. Den borde komma vilken dag som helst. Under tiden kan ni roa er med att läsa Wolfensteins syn på hur det gick till för oss i Göteborg.

Etiketter: , ,

03 maj 2007

Första maj 2007

Efter förra årets succé var det ganska givet att vi liberaler skulle demonstrera även i år.

Den här gången var vi lite mer kända, och betydligt fler. I Göteborg var vi runt tio personer, och i Stockholm – där Liberala partiet stod för arrangemang – slöt något färre upp.


För oss började upplevelsen redan i fredags då Andreas, partiordföranden, fick ett telefonsamtal från polisen.

Poliserna ville få kontakt med någon som var ansvarig för demonstrationen i Stockholmsområdet. Både min och Andreas första reaktion var mer eller mindre "Vad fan har Sajber gjort nu!?" Men det visade sig att det inte var fullt så farligt: Det var bara ett gäng syndikalister på socialism.nu som skrivit något som kan tolkas som ett mordhot.

Efter en lunch-date med polisen, med obligatorisk säkerhetsföreläsning, var Stockholmsfalangen åter redo för politisk aktivism, om än med viss förändring av planerna, eftersom polisen tyckte det var dumt av oss att begå självmord.



Uppställning vid Kungsportsplatsen

Årets ärorika dag började på tok för tidigt med en bilresa från Linköping till Göteborg, givetvis försenade eftersom en viss rödhårig ungliberal tycker om att sova när det är natt. Väl på plats var det dags att försöka samla alla på samma plats, och samma tid. Lättare sagt än gjort när det handlar om ärkeindividualister, somliga mer bakfulla än andra.

Efter många om och men lyckades vi faktiskt ta oss till Kungsportsplatsen nära nog på utsatt tid, där Staffan – Göteborgs liberala lokalförenings överhuvud – och Jimmie redan var uppställda hållande ett plakat med texten "Avskaffa skatteslaveriet"


Undertecknad försöker se ut som om han inte hatar att bli fotad

Dagen till ära hade vi gjort en ny banderoll med den klassiska "Du skall icke stjäla, staten hatar konkurrens" och Liberala partiets logga under. Medan Calle, en av veteranerna från förra året, var och hängde upp den på en balkong mitt i smeten på Vasagatan, slöt de andra deltagarna upp med oss vid Kungsportsplatsen. Vi fick även sällskap av ett par MUF-medlemmar som sympatiserade med vårt budskap.

Förmiddagen gick ganska lugnt till, vi fick förklara för ett par gäng poliser att vi inte var våldsamma, och sedan spenderade vi några timmar på att diskutera liberalism med Göteborgare som njöt av det underbara vädret. Vi som är partimedlemmar passade dessutom på att dela ut en broschyr med information om vilka vi är och vad vi står för.

Inte alla uppskattar frihetliga åsikter, vilket bland att märktes av att en kommunist kom förbigåendes och skrek att vi skulle "Skaffa er en egen dag, era jävla samhällsförstörare!". Vänsterns värme och tolerans är visst inte påslagen alla dagar, och alternativa åsikter är så farliga att hela samhället rasar samman om någon tillåts visa dem.

Efter några timmars diskussioner – med bland andra en socialistisk äldreomsorgsarbetare som ansåg att vi var verklighetsfrånvända idioter, två ungdomar från Diakonia som verkade anse att vi hade fullkomligt rätt i det mesta vi sa, och en äldre herre som flydde från kommunismens Tjeckoslovakien och ville få oss att klä på svenska tjejer och införa cabareter i Göteborg för att förbättra kulturlivet lite – och ett uppmuntrande möte med Nima Sanandaji från Captus, bestämde vi oss för att vi borde förnya oss lite.

En del av oss gick för att leta rätt på vänsterpartiets tåg, medan andra tog det lite fegare alternativet att gå och äta lunch istället. Våra hjältar splittrades härmed i två grupper som inte skulle komma att återförenas igen innan det var för sent.



Årets nya banderoll

När vi ätit klart bestämde vi oss för att gå och titta på banderollen på balkongen, eftersom ingen av oss i den gruppen var med när den hängdes upp. Lägligt nog var även sossarnas tåg på väg mot platsen.

Från lägenhetsägaren fick vi reda på att syndikalisterna hade kastat ägg mot lägenheten. Kanske inte helt oväntat av personer som bara hyser förakt för äganderätten, men vem har egentligen med sig ägg på en demonstration?


Favorit i repris

Bara några minuter efter vår ankomst hördes ljuden av blåsorkestrar, så vi sprang ner till gatan för att beskåda spektaklet, givetvis med flaggor och plakat framplockade. Själv passade jag på att vila fötterna lite och satte mig mot husväggen. Kanske hundra meter längre upp på gatan stod Calle och Daniel med förra årets pärla, där de möttes av både sura miner och glada tillrop.

Tåget visade inte upp något speciellt revolutionerande i form av slagord eller plakat. Däremot visade deltagarna prov på sin totala okunskap om vad liberalism är, när de ironiskt nog skrek att vi inte borde demonstrera nu när vårt folk har regeringsmakten.

Större delen av tåget nöjde sig med glåpord riktade direkt mot oss, och mer generella slagord i stil med "Stoppa borgarna i papperskorgarna", som vi helhjärtat höll med om. När de ropade "Ropen skalla, högre skatt åt alla!" däremot så började man undra vad det var för tokar som gick där. Det var som om de skrek "Snälla, kom och förtryck oss lite mer!" eller kanske "Vi kan inte ta hand om oss själva, tänk åt oss så vi slipper!".


Småbråkiga sossar

Det var först när tåget passerat som ett par yngre sossar kom och började knuffa på dem av oss som stod närmast vägen i hopp om att vi skulle bli våldsamma så att polisen skulle göra något mot oss. Av någon anledning gav de sig först och främst på de kortare av oss, och gled undan när Martin – som inte direkt är småväxt – ställde sig emellan.

Jag själv satt fortfarande vid väggen, och försökte få fart på Martins kamera för att ta lite kort, men hann inte komma underfund med hur den funkar ordentligt innan polisen kom och motade bort de angripande, så det blev mest bilder på ryggar.

Ungefär samtidigt förklarade polisen för Daniel och Calle, längre upp på gatan, att deras banderoll var ett gränsfall till att vara "störande", men att de i all sin storsinthet hade bestämt sig för att inte ingripa.



Götaplatsen traditionsenligt smyckad med Rörelsens symboler

Vi begav oss därefter upp mot Götaplatsen där vänstersympatisörerna traditionsenligt samlats för att lyssna på Den Store Ledaren. På vägen dit separerades vi än en gång från Daniel och Calle, som hade vår enda videokamera.

I ett försök att hinna ikapp dem skyndade sig Jimmie, Martin och Eddie uppför Avenyn, med flaggorna utrullade, medan jag själv och Andreas hamnade på efterkälken. När jag stressade upp mot muséet såg jag två poliser hoppa ur en piketbuss och börja följa efter de andra. Jag halvsprang ikapp poliserna och gick bakom dem för att höra vad de sa på polisradion.

Innan poliserna kommit fram till mina vänner hade dessa rullat ihop flaggorna, för att undvika onödigt bråk. Detta struntade dock poliserna i som bryskt förklarade att "Ni har ställt till med tillräckligt med problem", eskorterade oss nedför Avenyn till biografen Royal och beordrade oss att inte närma oss Götaplatsen igen.

På vägen dit ifrågasatte Jimmie polisens agerande och frågade om vi inte hade yttrandefrihet i det här landet. Svaret? "Ifrågasätt inte om jag kan reglementet, gör inte det!" Betryggande...

Väl framme vid biografen hade vi en poliseskort på sju man. Själva var vi sex personer, varav ingen visat minsta tecken på aggression.

Vi diskuterade en längre stund med poliserna, som inte kunde säga att vi hade gjort något olagligt men gång på gång påpekade att de inte skulle skriva någon anmälan mot oss. Det var som om de ville säga att de när som helst kunde sätta dit oss, men helt godtyckligt avstod så länge vi skötte oss. Maktuppvisning, någon?

Poliserna, som var förvånansvärt trevliga nu när de hade oss omringade och överbemannade, hade väldigt intressanta åsikter, som t ex "Det är klart att ni har rätt att säga er åsikt, men ni måste ju skaffa tillstånd först."

Sist jag kollade var rättigheter något man hade utan att be om tillstånd. Om man måste be om tillstånd så är det antingen en tillåtelse eller ett privilegium, något som knappast är förenligt med yttrandefriheten i en demokratisk stat.

Som ursäkt för att vi blev bortmanade sa de att vi störde sossarna. Liksom förra året var vi dock varken högljudda eller aktivt provocerande. Den här gången hade vi inte ens ett budskap att visa upp när vi stod vid Götaplatsen. Sossarna måste vara oerhört lättretade ifall blotta åsynen av oss räcker för att de ska störas och inte kunna koncentrera sig på sin egen marsch.

För att citera yngligen som angrep oss nedanför balkongen: "Det är jävligt provocerande av dom att göra såhär på våran dag!" För vänstern räcker det med oliktänkande för att rättfärdiga våld. Den svenska yttrandefriheten är inte starkare idag än den var för ett år sedan, åtminstone inte i Göteborg.

Etiketter: , , ,

01 maj 2006

Första maj, aftermath

Det hela började på Järntorget, där Göteborgs socialister (syndikalister, vänsterpartister, kommunister och socialdemokrater) hade samlats för att demonstrera mot sig själva.

Jag, Daniel Berntsson och Carl Jakobsson (även dessa är medlemmar i Liberala partiet) samlades också där, för att precis som de andra demonstrera mot sossarna.

Eftersom vi ville känna oss som en del ur gruppen hämtade vi vår inspiration från Internationalen, och hade därför givetvis en fin banderoll med en strof ur låten:
Vår vackra banderoll
"Båd stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter digna ner"

Vi ställde oss på en plats så att vi skulle vara väl synliga för alla som gick i tågen och väntade på att de skulle börja röra på sig. Glåporden lät inte vänta på sig från socialisterna som kom gående förbi oss, men vi blev även påhejade av en gammal folkpartist som kom fram och undrade vad vi stod för egentligen och fick lite muntlig partireklam av mig. Det var en riktigt rolig kille, han tyckte om att käfta. Stor respekt med andra ord. En av kommunisterna som gick tyckte synd om oss som var så fattiga på grund av skatten, att han kastade en krona till oss. Den kommer åka in i partikassan nästa gång jag betalar räkningar =)

När alla tåg hade gått klart packade vi ihop vår vackra banderoll och begav oss mot Götaplatsen där SAP och LO skulle ha sin stora samling.




När vi vandrade upp längs Avenyn möttes vi av följande scen, med härligt totalitära vibbar från Nazityskland, Equilibrium och V for Vendetta:
SAP und LO über alles

Stor imponerande tegelbyggnad (Konstmuséet) med Rörelsens båda baner draperade över väggen, och gamla veteransocialister sittandes på hedersplatsen framför Ledarens podium, blickandes ut över Folket.

Eftersom vi så gärna ville beskåda spektaklet så begav vi oss upp mot Poseidon och ställde oss i trappan mot Konserthuset och vecklade ut banderollen igen.

Efter någon minut kom en socialdemokratisk funktionär i röd overall och sa till oss att ta ner banderollen. Vi sa att vi hade all rätt att vara där och att vi tänkte stå kvar. Men man står inte emot sossekratin ostraffad; mannen gick till anfall och slet ner banderollen på marken.

Vi plockade givetvis upp den igen, men strax därefter kommer socialdemokrat nummer två och säger åt oss att ta ner den. Självklart vägrar vi igen, varpå han säger "Det tror jag inte polisen kommer gilla". Nu är inte vi dom som viker oss för lösa hot, utan säger istället åt honom att hämta polisen så dom får avgöra.




Mannen gick genast bort till en grupp poliser som fanns på andra sidan torget, och kommer snart tillbaks med två cykelpoliser, varav en har mycket stora solglasögon så det inte går att se vem han är.

Poliserna började genast säga till oss att ta bort banderollen. Jag trodde i min enfald att man skulle få reda på vad man gjort fel innan de började bråka med en, men icke. Polisen med solglasögonen slet banderollen ur handen på mig, och började vika ihop den till Daniels protester.




Daniel försöker få reda på vilken lag de anser sig följa när de vill förhindra oss från att stå där. Till att börja med får vi inget ordentligt svar, men så småningom säger de Polislagen, paragraf 13:

Om någon genom sitt uppträdande stör den allmänna ordningen eller utgör en omedelbar fara för denna, får en polisman, när det är nödvändigt för att ordningen skall kunna upprätthållas, avvisa eller avlägsna honom från visst område eller utrymme. Detsamma gäller om en sådan åtgärd behövs för att en straffbelagd handling skall kunna avvärjas.
Är en åtgärd som avses i första stycket otillräcklig för att det avsedda resultatet skall uppnås, får personen tillfälligt omhändertas

Till att börja med störde vi ingen, vi stod tysta med vår banderoll högst uppe på Konserthusets trappa, åtskilliga meter från där tåget gick mot samlingsplatsen. Vi skrek inget, vi muckade verkligen inte på någon. Vi utgjorde således absolut inget hot mot någon allmän ordning, om något så var det den förste socialdemokraten som gjorde det iochmed sitt våldsamma beteende.

Ett annat argument var att vi inte hade ansökt om tillstånd för att demonstrera. Nu är det ju så att man inte behöver tillstånd för sånt i Sverige. Så här skriver socialisterna själva:

Demonstrationsrätten är så viktig att den är inskriven i grundlagens allra första paragrafer. Ansökan om demonstrationstillstånd hos polisen är en ren formalia och till för att de ska kunna ordna med trafiken

Ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle kunna hävda att tre ungdomar med en banderoll, som står i en trappa framför Konserthuset, utgör något trafikhinder som behöver polistillsyn. Det hela är alltså varm luft, och inget mer.

Nu har Daniel sin kamera igång och filmar för fullt. Han kräver att få veta varför vi inte ska få stå där när vi inte gör något olagligt. När Daniel filmar polisens ansikte försöker han slå bort kameran och säger åt oss att sluta filma. Sedan kommer hotet; "Ni har två alternativ: antingen går ni härifrån frivilligt, eller att vi kommer flytta på er med polisvåld". Strax efter detta försöker Daniel också få veta vad polisen heter, men det hade vi tydligen inte med att göra.






Efter ett tag tröttnar polismännen och hämtar förstärkning mot oss hemska, revolutionära ynglingar som bara står still och pratar. Nu kommer en tredje socialdemokrat och undrar om vi har problem. Först är han riktigt trevlig och verkar uppriktigt bekymrad över att polisen bråkar med oss, men sen när Daniel påpekar att vi inte ens får veta vad poliserna heter så blir han förbannad och börjar skälla ut oss för att vi inte har vett nog att lyda poliserna utan att fråga. Lagar är tydligen heliga och skola icke ifrågasättas. Även när det inte finns någon lag att luta sig mot är polisens ord lag. Humbug...

Förvånansväckande nog ber polismannen som är kvar för att vakta oss, den uppretade socialdemokraten att gå därifrån.

Sen, när Daniel börjar prata med polisen som är ensam kvar, får vi reda på att vårt brott ligger i att vi har en åsikt som är motsatt Rörelsens. Yttrandefrihet for teh win.




Efter några minuter kommer den solglasögonbeklädde polisen tillbaks med en kollega, och dessa två poliser tar tag i Daniel -- som var den av oss som modigast stod upp mot poliserna och krävde att få veta vad det var vi gjorde som var olagligt -- och eskorterar honom genom folkmassan till den polisbuss som står parkerad på andra sidan, där han kroppsvisiteras och hans ryggsäck genomsöks. Jag och Carl följde givetvis efter för att se till att han inte blir osjysst behandlad. Efter att poliserna vid bussen pratat med oss ett tag, så blir Daniel införd i polisbussen och ivägskjutsad till Redbergsplatsen där han lämnas. Vi är nu förbjudna att gå tillbaks till Götaplatsen med vår banderoll.

På det hela taget måste jag säga att detta var min mest intressanta första maj-upplevelse någonsin. Jag har aldrig blivit hotad av polis förut, och jag har heller inte fått en argsint socialdemokratfunktionär efter mig.

Tror minsann det blir en repris nästa år, men då ska jag ha egen kamera med mig.



Här följer de filmer som Daniel spelade in:
1, Kort filmsnutt efter att första socialdemokraten rivit ner vår banderoll och går därifrån
2, Kort av slutet på samtalet med socialdemokrat två
3, Poliserna försöker ta vår banderoll, slår bort kameran, förklarar att vi inte har någon rätt att få veta vad de heter och lite annat roligt
4, Den andre polisen säger att vi inte får ha ett budskap som är motsatt sossarnas och slutligen kommer förstärkningen

Etiketter: , , ,