Årsmötet

Kom ihåg att det är årsmöte för Liberala partiet imorgon, i Göteborg!

Mer information finns på hemsidan.

Kolbyråkrati

I Science of Discworld II har Pratchett med en småkul pik mot det ekonomiska system som verkar råda i alla byråkratier i hela världen, t ex vårt eget kära vägverk:

Every morning, therefore, Blunk stoically delivered seven buckets to the joint door of the Professor of Cruel and Unusual Geography, the Chair of Experimental Serendipity, the Reader in Slood Dynamics, the Fretwork Teacher, the Chair for the Public Misunderstanding of Magic, the Professor of Virtual Anthropology and the Lecturer in Approximate Accuracy ... who usually opened the door in his underpants – that is to say, opened the door in the wall whilst wearing his underpants – and took the coal happily, even if it was a sweltering day. At Unseen University you had budgets, and if you didn't use up everything you'd been given you wouldn't get as much next time. If this meant you roasted all summer in order to be moderately warm during the winter, then that was a small price to pay for proper fiscal procedures.

Koffein

Var till det statliga medicinmonopolet häromdan och köpte koffeintabletter för att överleva omställningen från student till äkta människa, och blev bryskt påmind om att ett gäng allsmäktiga byråkrater i sin oändliga vishet fått för sig att minska mängden tabletter per burk till futtiga trettio stycken.

Den officiella anledningen är att förhindra att folk använder koffein för att begå självmord, eftersom det var några jubelidioter som gjorde just det för runt tre år sedan.

Hur tänkte bönräknarna på läkemedelsverket (eller var det nu är de har sitt revir) då? Tror de verkligen att svenskar är oförmögna att köpa mer än en burk om de absolut känner att de vill ha mer än trettio ynka piller?

Jag kan se en potentiell självmördares situation framför mig.

"Helvete vad allt suger... Lika bra att ta livet av sig medelst hjärtexplosion!"

Stackars emo-pojke eller -flicka går glatt iväg till Apoteket™ för att köpa sprängämnen för invärtes bruk.

"Nu ska vi se här ... KRAV-märkta tamponger ... Acne-salva ... Eterflaska... Var i hela !¤#& är koffeintabletterna?!"

"De står bland vitaminerna," utbrister en anställd glatt.

"WTF?" tänker den perplexade ynglingen och ger sig av mot djungeln av bokstavs-piller och -pulver. Eftersom yngligen är väl bevandrad i själmordskretsar, vet h*n att trettio tabletter ingalunda räcker för att säkerställa terminering och tar därmed fem burkar.

"Nejdu! Utan recept får du bara köpa två burkar," säger kassörskan bistert.

"Men vaf...!?" tänker ynglingen. "Stor risk att jag orkar gå till andra sidan stan och köpa fler på apoteket där. Får bli att skära sig igen istället."

Till kassörskan frågar han "Ursäkta, var har ni rakbladen?"

Allvarligt, tror byråkraterna verkligen att detta på något sätt är till någon nytta? Det enda som händer är att vanligt folk får ytterligare ett irritationsmoment, ytterligare bortslösad tid för att skaffa sig en produkt som på alla sätt borde vara fritt tillgänglig.


När jag stod där i kön på apoteket raljerade jag givetvis lite så att mamma hörde det, och på äkta svenskt manér tyckte hon att jag skulle sluta bry mig om sånt där och lära mig att leva med det istället. Ibland blir jag väldigt, väldigt trött. Hur mycket skit tänker svenskarna ta innan de börjar göra lite motstånd? Varje enskild sak är inget märkvärdigt, men allegorin med grodan i kokvattnet gör sig påmind.