http://www.liberalapartiet.se

28 mars 2006

Liberala partiets årsmöte

I helgen hade vi vårt första "stora" årsmöte med medlemmar. Jag blev invald i styrelsen, och Andreas Agorander blev ordförande. Nämner inga fler, delvis för att jag inte vet om de vill ha sina namn på min blog, och delvis för att jag inte lyckats lära mig speciellt många riktiga namn än =)

Det var ett trevligt möte, men tyvärr lite svårt med lokalen eftersom vi höll till i en restaurang. Det blir förhoppningsvis bättre nästa år, med konferrensrum eller liknande.

Det var kul att äntligen träffa folket man arbetat med i några års tid och få ansikten till namnen, och dessutom få några helt nya namn på medlemmar som åkte från Göteborg bara för att vara med på årsmötet.

Protokollet bör bli tillgängligt för röstberättigade medlemmar inom en relativt snar framtid.

Typsättning

Är det nån som vet hur fan man får Blogger att skita i att byta ut radbrott i ett inlägg mot br-taggar och dylikt? Det är mycket, mycket svårt att skriva välformaterade uppsatser och liknande som det är nu =/

En tråkig sak med p-taggarna som det är just nu är att de både indenteras och har extra radavstånd mellan sig. Det ser ju för jävligt ut.

How the West Got Rich

Här följer en bokrecenssion jag skrev i teknikhistoriakursen. Jag har ju redan publicerat en tidigare uppsats från samma ämne, och jag kommer antagligen publicera ytterligare en, om krigets inverkan på ekonomin.

Jag satt och skrev det här till kl 2 på morgonen samma dag som deadline, så den är långt ifrån så bra som man skulle kunna önska, men jag hoppas ni har överseende.

Västvärldens väg till välstånd

Boken är skriven av Nathan Rosenberg och L. E. Birdzell Jr. och utgavs första gången 1986. Orginalets titel är "How the West Got Rich" och svensk översättning gjordes av Tryggve Emond. Det svenska förordet är skrivet av Lennart Jörberg, professor vid Ekonomisk-historiska instutitionen på Lunds universitet.


Författarna försöker i boken ge en fullständig, kronologisk genomgång över orsakerna till västvärldens ekonomiska och teknologiska framgång från medeltiden till nutid.

Det allra första de förklarar är att det är svårt att beskriva de västerländska ekonomiernas utvecklingshistoria, eftersom det finns så många olika teorier för att förklara den. De gör en jämförelse med evolutionär biologi för att visa att det kan uppstå otroligt komplexa och avancerade system utan någon form av översyn, genom att olika experiment ställs mot varandra och de som åstadkommer bäst resultat "överlever" längst.


Författarna ställer sedan tre frågor:

  1. Vilken roll spelade regeringarna under 1800-talet?
  2. Hur viktig är organisationens form för ekonomisk utveckling?
  3. Är de västerländska länderna kapitalistiska?

Rosenberg och Birdzell konstaterar att staten på 1800-talet var synnerligen industrivänlig, och att den inte la sig i ekonomin speciellt mycket vad gällde beskattningar, löneutjämningar eller priskontroller. Tvärtom så agerade staten ofta i industrins direkta intresse genom att t ex bygga ut regional infrastruktur i form av järn- och bilvägar samt tele- och elnät.

Staterna var ofta också protektionistiska och försökte skydda de inhemska industrierna genom att tullbelägga import och införa importkvoter.

Det sistnämnda måste jag dock påpeka att det är tvivelaktigt om det var gynnsamt för ekonomin som helhet. Att det -- åtminstone temporärt -- var gynnsamt för industrin som skyddades är utom tvivel, men i stort innebar det att andra industrier och även privatpersoner hindrades från att köpa billigare varianter av varorna från andra länder, vilket givetvis minskade deras produktivitet jämfört med om dessa lagar inte hade funnits.

Handelshinder av alla slag agerar bromsande på en ekonomi under utveckling, även om de införs med goda föresatser. Det beror på att de till sin natur motarbetar en effektiv arbetsdelning, som Adam Smith visade är nödvändig för att uppnå högsta möjliga effektivitet totalt sett.


Angående organisationsformer varnar författarna för att tro att den enda formen av organisation är av dirigerande typ. Med detta menar de en hierarkisk organisation, likt den som används i militära sammanhang.

Tvärtom är marknaden en väldigt stark form av organiserande kraft, samtidigt som den uppenbart inte är hierarkisk.

Författarna förklarar varför marknadsformen i många fall är överlägsen den hierarkiska "kommandoorganisationen," eftersom den är mer flexibel när det gäller att upptäcka och tillgodose kundernas behov, men också för att den på ett bättre sätt tilldelar belöningar och bestraffningar och att detta i sin tur sporrar aktörer till att göra sitt yttersta för att agera "rätt."


Slutligen då till kapitalismens existens. Boken gör det klart att de västerländska systemen oftast kallas kapitalistiska, men att detta är direkt felaktigt, eftersom de alltid har varit någon form av blandekonomi, med olika proportioner kapitalism och planekonomi.

Som visat tidigare så hade ekonomierna även under 1800-talet, det som i Sverige kallas frithetstiden, inslag av protektionism och statliga subventioner av industrin. Knappast kapitalism sålunda, snarare en form av merkantilism.

På grund av en lingvistisk teknikalitet bestämmer sig dock författarna för att genom boken använda termen kapitalism för att beskriva dessa ekonomier, trots att de erkänner att det inte är korrekt. Detta är enligt mig synd, eftersom det hjälper till att späda på den felaktiga uppfattningen att blandekonomi är något annat än just blandekonomi, och riskerar att beskylla kapitalismen för fel som den inte är upphov till, och även att ge den oförtjänt ära för positiva resultat.

Fattigdom och medeltid

Genom att betrakta mänsklighetens historia klargör författarna att det är först på senare tid, sedan 1700- och 1800-talen som vi har någon egentlig rikedom att tala om bland vanligt folk. Innan dess var det en högst priviligierad elit, på några fåtal procent, som stod för nära nog allt välstånd, och den stora massan levde i misär.

Århundraden av historieromantik och skev mytbildning har skapat en felaktig syn av mänsklighetens ekonomiska ställning, där det talas om en enklare tid när folk hade det bättre.


Förklaringen till att västvärlden inte utvecklades till ett industrialiserat område går delvis att finna i kulturen på medeltiden.

Majoriteten av befolkningen arbetade under den här tiden med jordbruk på de stora gods som var kategoriska för feodalismen. Varje gods -- och till viss del varje hushåll -- producerade det som behövdes för lokal förbrukning. Godsen var alltså i stort sett autonoma, det som handlades med var mestadels salt, och i viss mån mat och andra förnödenheter om det hade blivit missväxt.

När det väl skedde byteshandel så rådde inga principer om tillgång och efterfrågan, utan priser sattes efter skälighet enligt hävd. Detta innebar givetvis att det inte fanns något större incitament till att idka handel annat än i nödsituationer, eftersom man inte tjänade speciellt mycket, om något, på förfarandet.

Inte heller de som jobbade med annat än jordbruk, stadsborna, hade det mycket bättre. Hantverkare var låsta till skrån, och var tvugna att leva sina liv enligt dess regler.


Så småningom ersattes feodalismens livegenhet med arrendatjordbruk där en bonde hyrde eller köpte en bit mark i utbyte mot pengar. Holland var först med denna lösning, och följdes efter ett par hundra år av både Frankrike och England.

Denna form av privat ägande innebar att det helt plötsligt lönade sig att försöka förbättra sin produktivitet. Allt färre arbetade nu som bönder, utan bodde istället i de växande städerna. Europa var redo för en köpmannaklass, vars huvudsyssla bestod i distributionen av varor mellan producent och konsument.

Upplysningen

Under 1400- och 1500-talet utvecklas sjöfararkonsten avsevärt, och det är även nu de amerikanska kontinenterna upptäcks.

Här växer även de första egentliga marknaderna fram. Det är en mycket långsam och gradvis process, men kontinuerlig. Utvecklingen sker i knappt märkbara steg, men över lång tid ger den häpnadsväckande resultat.

Författarna gör klart att det nästan alltid är den fria handeln som ger upphov till förbättrad teknik, och bara sällan tvärtom:

Ett av de starkaste stöden för ett orsaksförlopp från marknad till teknologi är argumentet att kineserna kring 1300-talet hade en jämförlig och kanske överlägsen teknik, men de kom in i en återvändsgränd i en kultur som bättre kan karaktäriseras som en mandarinkultur än som en merkantil kultur.

och

Det fullriggade fartyget är å andra sidan ett exempel på en teknisk förbättring som gynnade handels expansion och upprättade ett omvänt orsaksförlopp från teknik till marknadstillväxt.


Just sjöhandeln kom att få stor vikt under den här tiden. Smuggling och sjöröveri var utbrett, och legitima handelsresor gjordes över världens alla hav.

Speciellt smugglandet utgjorde en av grundpelarna i uppkomsten av en amerikansk köpmannaklass:

Navigationslagarna hade upprätthållits slappt fram till 1763, och en blomstrande handelsflotta hade utvecklats, till stor del illegalt.

...

Under hela sin historia hade den amerikanska handeln utanför den brittiska lagen lett till att det uppstått en amerikansk köpmannaklass, vars syn på sina koloniala skyldigheter gentemot Storbritannien var förenlig med att beredvilligt anamma tanken på politiskt oberoende.

Tiden var alltså mogen för amerikansk självständighet, och nära nog samtidigt som Adam Smith gav ut sin Wealth of Nations, så slogs amerikanerna för sin frihet från brittiskt styre.

Industrialismen och den moderna ekonomin

Även om bilden man får, då man tänker på industrialismen, är av en fabrik fylld av arbetare, är detta inte helt sanningsenligt.

Enligt författarna så har fabriker aldrig varit den dominerande arbetsgivaren i västvärlden, så de länder som försökt emulera vår framgång genom att uppföra moderna fabriker, utan att också införa de marknadsegenskaper som västvärlden präglats av, har inte fått närmelsevis så stor tillväxt som de hoppats och trott.

Vad som orsakade tillväxten under industrialiseringen var en stor förmåga till förnyelse och innovation, en förmåga som endast är möjlig då många enskilda aktörer får agera efter eget bevåg på en marknad, snarare än när en enda centralplanerande instans försöker avgöra ett helt folks behov i förväg.


För att ordentligt kunna tillgodose konsumenternas behov behövs alltså en myriad olika utformining av företag. Boken beskriver bolagsformernas utveckling, och oundvikligheten i aktiemarknaden.

Aktiebolagen var den enda formen av bolagsägande som enkelt medgav en vinstfördelning som stod i relation till de investeringar varje ägare hade gjort i företaget. De var dessutom ett sätt att garantera att ingen delägare förlorade mer pengar än han villigt hade investerat till att börja med. Detta ökade experimenteringsvilligheten, och ledde till starkare tillväxt. De länder där kapitalister vågade satsa på riskabla projekt var också de som utvecklades snabbast.


Författarna avslutar den beskrivande delen av boken med att diskutera betydelsen av företagens storlekar. Slutsatsen blir att stora företag lämpar sig bäst för tillverkning, transport och samhällsservice, eftersom dessa branscher kräver sådana stora produktionsmängder för att vara lönsamma.

Små företag, å andra sidan, är bättre när det gäller innovation och experiement. Som nämnts tidigare är experiment en vital del av den västerländska ekonomin, och därmed är också småföretag de som anställer störst andel arbetare inom privat sektor.

Omdöme

Jag anser att bokens ämne är väldigt intressant, men att själva boken av och till är oengagerande. Jag vet inte om detta beror på orginaltexten eller översättningen, men min erfarenhet är att problemet oftast ligger just i översättningen.

Upplägget är lite rörigt, författarna hoppar väldigt mycket fram och tillbaka mellan tidsåldrarna, så det är svårt att bilda sig en ordentlig kronologisk uppfattning.

Mycket vikt läggs vid de instutitioner, formella och ickeformella, som formade ekonomin och avgjorde vad som var tillåtet och inte. Detta är som sig bör, då graden av personlig och ekonomisk frihet är mycket viktg för innovationsgraden i ett samhälle; om det inte lönar sig att experimentera så kommer ingen ödsla tid på det, och om det inte straffar sig att göra synnerligen ogenomtänkta investeringar så kommer kapital att flöda suboptimalt och hamna i ovärdiga händer.

Tyvärr, måste jag säga, läggs otroligt mycket energi på att jämföra bolagsformer under 1800- och 1900-talet. Bolagsformer är förvisso viktiga, men man får intrycket att mycket av texten är upprepningar av sådant som skrivits tidigare i boken, och man tröttnar fort.

Kapitlen om statliga regleringar i bolagsformer och marknader är trots allt intressant, men jag är rädd att det till stor del beror på mina personliga intressen då jag aktivt arbetar för införandet av laissez-faire i Sverige.


Författarna ger överlag en beskrivning av den ekonomiska historian som i mångt och mycket överensstämmer med den uppfattning jag bildat mig sen tidigare. Jag måste erkänna att jag hade hoppats på motsatsen, eftersom det är både roligare och mer konstruktivt att ta del av sina meningsmotståndares teorier och synvinklar och sedan diskutera dessa, än att försöka beskriva något som man håller med om. Det är betydligt svårare att komma på vad man ska skriva när det hela kan sammanfattas med orden "Jag tycker likadant."

Man kan inte undvika att se likheter mellan medeltidens starka skråväsende -- som effektivt uteslöt oönskad arbetskraft från ett visst hantverkarområde och kände sig utsatta för orättvis konkurrens när fabrikerna anställde fattighjon -- och dagens fackförbund som ordnar blockader mot företag som anställer fattiga människor från bland annat baltstaterna.

Man ser även likheter mellan 1700-talets protektionistiska stater och dagens EU som inför importkvoter på billiga kläder från Kina, av nästan exakt samma orsaker. Den egna industrin ska ovillkorligen skyddas, oavsett de långsiktiga konsekvenserna på ekonomin.

14 mars 2006

Rymdhissar

Råkade hitta adressen till Liftport Group Home idag. Föreningen arbetar med att utveckla och pröva teknik för att bygga rymdhissar, och verkar planera att skicka upp en fullskalig dito år 2018. Har iofs inte haft tid att läsa igenom sidan så jag kan ha missförsått helt. =)

Hursomhelst så är detta ett för mig intressant ämne då jag planerar att skriva en roman där bland annat den tekniken finns med. Det är faktiskt lite otroligt att vi inte har kommit längre när det gäller att befolka den närmsta rymden. Tekniken för fungerande rymdstationer med hundratusentals invånare har trots allt funnits sen sjuttiotalet eller längre. Se Gerry O'Neills bok The High Frontier ifall ni är intresserade av dylikt.

10 mars 2006

Templates och annat roligt

Hittade just Blogger Templates, som har massa roliga tips för hur man pillar med sin template för att få den att göra som man vill. Mycket nöje.

07 mars 2006

Fackföreningarna och ekonomin

Jag har fått tillåtelse av Henrik Unné att publicera hans insändare på min blog. Vi tackar och bockar.

Nedan följer en kort redogörelse för hur underbart snälla fackföreningsförelsena är, och hur de har förbättrat lönerna för sina medlemmar sen sextiotalet. Jag har gjort några små typografiska ändringar, men texten är som orginalet. Håll till godo.

"Otacksamhet


Jag är metallarbetare och skubbare. Varför ska jag vara tacksam mot facket? Facket sänker min reallön.

Till att borja med sänks min reallön av arbetslösheten som fackföreningarna skapar när de driver upp de nominella lönerna (dvs lönerna räknat i kronor och ören). När de nominella lönerna blir för höga blir det olönsamt för arbetsköparna att anställa alla som vill ha jobb. Då skapas en armé av arbetslösa.

Idag är den totala arbetslösheten i Sverige ca 20 %. Dessa arbetslösa producerar inget. De lever istället på arbetslöshetsersättning och andra transfereringar som finansieras av skatterna som jag och de övriga arbetande betalar. Armén av arbetslösa utgör en ryggsäck som jag och alla de andra arbetande får släpa på dag ut och dag in.

Hur mycket av min lön går till att försörja de arbetslösa? Nästan 20 %. Det går ju en arbetslös på fyra arbetande när 20 % av 'arbetskraften' inte jobbar. Så fem får dela på det fyra producerar. Så var och en får bara konsumera i genomsnitt fyra femtedelar så mycket som de annars hade fått göra - om det inte hade varit för arbetslösheten.

Enkel matematik visar således att en arbetslöshet på 20 % sänker reallönerna med nästan 20 % (att det bara blir nästan 20 % beror dels på att det ändå hade
blivit en frivillig 'friktionsarbetslöshet' på några procent om lönerna hade marknadsanpassats, och dels på att de arbetslösa inte får ut bidrag på riktigt hela 100 % av den lön de hade tjänat om de hade jobbat).

Nästan 20 % av lönen motsvarar ca två månader av årslönen. Jag går alltså miste om två månadslöner varje år pga att fackföreningarna skapar massarbetslöshet. Det är nästan
ca 40.000 kronor om året i reallön som fackföreningarna berövar mig av.

Och inte nog med det. Dessutom förlorar jag på att fackföreningarna emellanåt lyckas med sina försök att öka lönerna på vinsternas bekostnad. Företagsvinsterna finansierar ju huvuddelen av investeringarna som ökar arbetets produktivitet. Som i sin tur höjer reallönerna. Ju högre vinster, desto större investeringar, och desto högre reallönetillväxt. År ut och år in går jag och övriga svenskar miste om en del tillväxt av reallönen därför att fackföreningarna har tryckt ner företagsvinsterna.

Hur mycken tillväxt och reallöner vi har gått miste om sedan fackföreningarna blev starka nog för att kunna minska vinsterna kan jag inte veta. Men jag kan uppskatta vilka sorts summor det rör sig om.

Anta att fackföreningarna bara har minskat tillväxten med till synes futtiga 1 % av BNP per år sedan slutet av Andra världskriget för 60 år sedan. Det är ett ytterst försiktigt antagande, antagligen rejält i underkant. Men med ränta på ränta effekten skulle det innebära att den totala produktionen i Sverige idag, är hela 45 % mindre än den annars hade varit. Vilket slår på reallönerna.

En grov uppskattning är därför att min reallön idag skulle ha varit ungefär dubbelt så stor om inte fackföreningarna hade minskat företagsvinsterna under en lång följd av år. Det rör sig om i runda slängar 250.000 kronor om året i reallön som jag går miste om idag.

Sedan får man också tänka på att fackföreningarna har påverkat politiken. De är ju den ena grenen av arbetarrörelsen. Att dagens Sverige är en välfärdsstat beror till en inte ringa grad på facket.

Välfärdspolitiken innebär att en stor del av ekonomin är socialistisk. T ex sjukvården, skolväsendet, äldreomsorgen, barnomsorgen, infrastrukturen, osv. All erfarenhet visar att socialistiska verksamheter är mindre effektiva än privata dito. Dvs de kostar mera i förhållande till vad de producerar än de hade gjort om de hade varit privata. Den offentliga sektorn utgör ca 40 % av Sveriges BNP numera. Anta att den är en fjärdedel mindre effektiv än en privat verksamhet. Då är den ca 10 procentenheter av BNP för dyr.

Så fackföreningarna har sänkt min levnadsstandard genom att göra mig beroende av onödigt dyra offentliga sjukhus, skolor, ålderdomshem, barndaghem, osv. Exakt hur mycket kan jag inte veta. Men om den offentliga sektorn slösar bort 10 % av BNP varje år rör det sig om minst en månadslön. Så det måste vara flera tiotusentals kronor om året i reallön som fackets politiska verksamhet kostar mig varje år.

Sedan har dessutom fackföreningarna skadat ekonomin med sin 'solidariska' lönepolitik. Den lönepolitiken missgynnar de duktigaste lönearbetarna. Vilket rimligen måste betyda att dessa individer producerar mindre än de annars hade gjort. Och det förlorar alla på, inklusive mig. Det är en sannolik bedömning att jag förlorar åtminstone några veckolöner varje år för att facket har minskat produktionen genom att missgynna de mest produktiva lönearbetarna.

Så fackföreningarna har sänkt min reallön på många sätt. Genom att skapa arbetslöshet. Genom att minska företagsvinsterna. Genom att kämpa för välfärdspolitiken. Genom att jämna ut lönerna.

Min reallön skulle vara mer än dubbelt så hög idag, dvs flera hundratusen kronor om året högre, om det inte hade varit för fackföreningarna. Så jag är minnsann inte tacksam mot facket.

Henrik Unné
skubbare i Skarpnäck"

06 mars 2006

Besökare

Jag startade en counter för den här hemsidan den 8 februari, tänkte att det kunde vara lite kul att hålla koll på vad det är för tokar som läser mina skriverier.

Av nån anledning har en tredjedel av alla besökare hittills kommit den här månaden, och det har inte ens gått en vecka än. Kanske är på väg åt rätt håll? Man kan alltid hoppas.

Mitt korslänkande med Anders, den Svenska Björnen, i vår gemensamma uthängning av Per Gahrton gav en hel del träffar. Mycket trevligt =)

Nåja, ni som faktiskt läser och tycker att jag skriver nånting vettig, eller för den delen förbannat puckat, lämna en kommentar så jag vet att ni lever!

En liten uppsats

Här följer en kort uppsats jag skrev som svar på frågan "Varför uppvisar svensk ekonomi en så gynnsam utveckling 1950-1975?" i en kurs jag just läser. Av nån outgrundlig anledning fick jag bara G =)

Jag hade egentligen planerat att utöka den till att även innehålla tidsperioden 1975 till 2005, men på grund av tidsbrist publicerar jag den istället i orginalskick. Jag hoppas på att kunna skriva fortsättningen senare.



Socialdemokratin och den svenska modellen

Socialdemokraterna tycker om att peka på efterkrigstiden som ett lysande exempel på hur deras blandning av kapitalism och socialism, "den svenska medelvägen," har skapat välstånd i Sverige.

Under denna tid mer än dubblade vi vår BNP och klättrade fyra platser på BNP/Capita-listan. Få av de tjugo översta länderna ökade snabbare.

Men var det faktiskt en sådan otrolig ökning, och var det tack vare socialdemokratin?

1800-talet

Grunden till Sveriges ekonomiska tillväxt kan härledas till början av 1800-talet. Gustav IV hade finansierat krigföring med hjälp av sedelpressen och sådant beteende orsakar, då liksom nu, skenande inflation, med kraftiga prisökningar till följd.

Kungen avsattes, och en ny, mer liberal konstitution författades. En viktig del i denna var att tryckfriheten garanterades, och efter år av opposition ledde detta så småningom till att ekonomiska avregleringar började genomföras i stor skala och utvecklingen, både ekonomiskt och tekniskt, tog fart.

Från ca 1870 var trenden tydlig; ekonomin var till största delen fri, skatter var låga och uppfinningsrikedomen stor. I slutet av 1800-talet hade Sverige den högsta tillväxten i Europa, och det var också då som många av våra stora företag, som Ericsson, SKF och Electrolux grundades.

Världskrigen och efterkrigstiden

Sverige skonades från båda världskrigen, vilket innebar att vi till skillnad från stora delar av den utvecklade världen hade industri, infrastruktur och arbetsför befolkning från 1920 till 1950.

När andra världskriget var över, fick Europa Marshalhjälp av USA. För Sveriges del kom detta att ge två starka ekonomiska effekter. Den mest uppenbara är givetvis att landet direkt fick pengar från USA, den mer subtila är att vår intakta industri kunde sälja produkter till resten av Europa, och därmed få deras Marshalhjälp också. Detta gav givetvis ett försprång då resten av kontinenten kämpade med att åter bygga upp hem och arbetsplatser ur de rykande spillrorna.

1950 - 1975

När femtiotalet började hade Sverige alltså en stark ekonomi i rullning. Detta medgav en relativt aggressiv socialpolitik.

Redan tidigare hade välfärdsstaten börjat byggas, med bland annat obligatorisk pension i statlig regi, folktandvård och lagstadgad semester. I takt med att "säkerheten" ökade, så ökade också skatterna och inskränkningarna i ekonomin.

I början av femtiotalet låg det totala skattetrycket på ca 20 %, men det ökades snabbt. En kombination av höga skatter regleringar av ekonomin och bidrag samt privilegier till vissa storföretag innebar en successiv inbromsning av den ekonomiska utvecklingen i Sverige.


Under sjuttiotalet genomgick hela Europa en utveckling där industrins dominans minskade markant, precis som jordbruket hade gjort ett par århundraden tidigare. Problemet i Sverige var att regleringar och skatter gjort ekonomin så trög att ingen ny sektor uppstod. Istället för att underlätta för företag att utvecklas och nyanställa, så kontrade staten med att öka den offentliga sektorn ytterligare, och anställa mer och mer.

De höga skatterna och byråkratiska arbetsskyddslagarna är relativt lätta för stora företag att hantera, de har själva stora resurser att jobba med, och kan klara av betala löner där mer än hälften går till staten, men för små företag med knappa resurser är detta en mycket tyngre belastning.

Gamla, stora företag gynnas alltså relativt små nya företag, trots att båda motarbetas. Detta innebär att det inte bildas några nya stora företag. Tittar man på de riktigt stora bolagen i Sverige så ser man också att de flesta bildades innan trettiotalet, när landet var relativt liberalt.

Slutsats

Det blir mer och mer tydligt att den socialdemokratiska medelvägen inte alls främjade den ekonomiska tillväxten under tiden 1950 -- 1975, snarare tvärtom. Att perioden ändå ser ut som en framgång beror på att en stark ekonomi inte går att stoppa hur fort som helst, utan har en viss rörelsemängd och fortsätter rulla även efter att bromsarna slagits på.


Vi hade, med andra ord, en gång en riktigt bra ekonomi, där såväl människor som företag snabbt fick det bättre. Men en våg av påstådda skydd urholkade ekonomin.

LAS och kollektivavtal skapade en tröghet i arbetsmarknaden som gjorde att unga fick svårare att få jobb till att börja med, och veteraner hade svårt att få nya jobb, och därmed höll sig kvar i sina gamla. Detta orsakar att personer som är direkt olämpliga för ett jobb inte går att bli av med utan orsakar ekonomiska skador i form av negativ produktion eller direkt vanskötsel av arbetsuppgifterna.

Ett nära nog allmänt bidragsberoende spred sig genom landet, och krävde givetvis skattehöjningar, som i sin tur orsakade ytterligare bidragsberoende.


Allt detta, i kombination med allt starkare och mer politiserade fackföreningar samt höga skatter på arbete, gjorde att företagens vinstmarginaler minskade markant, och högre avkastning krävdes för att alls gå runt. Detta medförde givetvis stora nedskärningar och ökad arbetslöshet. Statens universallösning blev återigen offentliga anställningar som skulle bekostas av den privata sektorn.


Sverige har inte utvecklats tack vare socialdemokratins skickliga finlir med balansen mellan offentligt och privat, utan trots socialdemokratins hänsynslösa härjningar.

04 mars 2006

Per Gahrton revisited

SwedeBear har uppmärksammat mig om ytterligare en tidningsartikel om Gahrton-fallet.

Inte nog med att den politiska adeln frias från brott genom teknikaliteter, vanliga människor straffas för brott de inte ens begått, liksom i förebyggande syfte. Finns det ingen gräns för hur lågt rättsäkerheten får sjunka i det här landet? Ska vi börja bestraffa folk för andra brott de kan tänkas begå i framtiden, men som de ännu inte begått?

Stefan sägs i Aftonbladets artikel ha förlorat körkortet pga att han blivit omhärdertagen då han varit berusad, han ska dock aldrig någonsin ha kört bil onykter. Man måste anta att resonemanget är att han har varit berusad och uppträtt illa, och därmed inte kan anses klara av att undvika att köra bil berusad i framtiden?

Vad kommer hända härnäst? Cyklister som kör utan lyktor mitt på ljusa dan får 700:- böter för att de möjligen skulle kunna fortsätta likadant på kvällen? Folk som köper en kniv på Clas Ohlson buras in för knivmord trots att de aldrig ens tänkt tanken på ett sådant brott?

Rättssammanbrottet är ett faktum, frågan är bara hur långt det kommer spridas innan vi stoppar det och ersätter de ansvariga intelligenta, principfasta människor.

02 mars 2006

Per Gahrton friad

I en artikel i DN berättas att Per Gahrton (mp), som var inblandad i en trafikolycka i maj förra året, nu frias från anklagelser om rattonykterhet. Inte för att testet (som utfördes av polis på polisstation) gjordes felaktigt eller gav negativt resultat, utan för att personen som gjorde testet inte har gått en utbildning i det.

Tingsrätten erkänner t o m att testet har utförts korrekt, men friar ändå. Hur i hela helvete tänker dom då? Och Per, den satans smilfinken, säger glatt att man hellre ska fria än fälla vid osäkerhet. Vilken jävla osäkerhet? Skitstöveln körde, enligt korrekt utfört test, bil påverkad, och ska fanimej sättas dit för det som alla andra som upptäcks.

När Karin Pilsäter (fp) åkte dit för rattfylla så visade hon iaf en ansenlig mängd kurrage och tog, som Henrik Alexandersson beskrev det, en time-out från sina uppdrag. Hon har gjort fel, men står iaf upp för det. Men inte den store Per, neeej då. SKITSTÖVEL!

Fyfan vad jag blir förbannad på den politiska adeln som kommer undan med vad för otyck som helst. När ska fåren som kallas svenskar göra revolt och kräva likhet inför lagen, även för de djur som är bättre än andra?